GIVAKT!

Nu sitter jag har i lagenheten och chillar lite. Skulle hjalpa giorgios med datorn men det slutade med ett evigt surfande och chattande, som vanligt.
Idag har vi gjort var stranddebut, riktigt skont faktiskt. Det borjade med att jag vaknade, svettig och slippery som en javla tvaljavel. Gick runt och kollade om nagon var hemma, det var det inte. Alla hade akt. Jag fick ta ut en flaska iskallt vatten, ploppade i musik i oronen och la mig i solsangen en stund for att tanka lite pa livet. Jag hann inte komma fram till nagonting forans det kom en humla pa typ 25kvm och flog over mig. Jag sprang in, stangde dorren och gick inte ut pa ett tag. Men nar jag val laddat upp mitt mod och min manliga instinkt, gick jag ut igen och la mig. Det tog ungefar 9 sekunder innan det ringde pa dorren. Pappa hade gjort klart sina arenden, vi skulle aka och bada. Vi slangde oss pa mc:n, akte till en skon affar dar dom salde klader och skit. Jag kopte ett par fett sjyssta badbrax, ett par flipflops och en sololja. Pappa kopte en skittontig keps, ett par lika badbrax som mig (for att han vill vara lika cool som mig) och ett par flopz. Nar vi sen stallde oss i hissen for att hamta nagra handdukar vi glomde hemma sa vart hissen konstig och oppnade och stangde sig 2 ganger. Pappa kollar pa mig och sager med en greklandsk touch -Har den fatt cp eller? Jag tror inte jag har skrattat sa mycket pa lange. Han ar javligt skon ibland, min farsa.
Nar vi val kommit fram till stranden beslot vi oss far att "ata nagot latt" pa restaurangen som finns dar vid strandkanten. Det slutade med grillspett, patatoules, brod, en tomatsallad, tzatziki, ol och vattenmelon. Nar vi betalat och satt och stekte kommer hon ut med en liten flaska raki och tva snapsglas. Jag kollade pa pappa med den har busiga blicken och han kollade pa mig, han sag radd ut.
Han sa
-Vi kan ju inte dricka av det dar, da blir vi full.
-Klart vi ska dricka nar hon bjuder forfan, svarade jag och hallde upp mitt glas.
Jag svepte den och han tittade pa mig.
Han tog en han med, men det var inte mer an sa..

Vi badade, la oss i solen och somnade. Och nu sitter jag har.

Jag trivs verkligen har, det kanns verkligen att det ar det har stallet jag tillhor pa nagot vis..

Hoppas alla har det bra i sverige.

/Alexander, en kvinnas man.


In loving memory.

Igår hände det. Jag var rädd innan, nu känner jag mig bara starkare.
Att se dig ligga där helt livlös fick mig att känna mig så oerhört maktlös. Jag kunde inte göra någonting, ingen kunde göra något. Det enda vi kunde göra var att vänta tills du fick ro, tills du fick vila.
Det hårdaste tycker jag var att se dina söner sörja, att se min pappa och mina farbröder ha ont. Att se hur dom satt och höll din hand, smekte dig på kinden och tog hand om dig på dina sista timmar på den här jorden.
Jag är helt säker på att du kände att vi var där, att du hörde vad vi sa och uppskattade vår närvaro. Jag tror att min pappas närvaro gjorde dig trygg. Så fort vi kom vart du lugn och andades allt tyngre och fridfullare. Jag tror att du väntade att vandra längs tunneln av ljus och frid, tills att pappa kom till dig. Du ska veta att du kommer alltid finnas i våra tankar. Jag kommer alltid, varje gång jag är här, gå till din grav och tända ett ljus.
Papou, vila i fred <3


papou


Och pappa. Fan vilken förebild du är för mig. För min syster, ja för alla. Vad skulle alla här nere göra utan dig? Du är en sån sjukt stark människa. Jag strävar efter att efterlikna dig, verkligen.

Mamma, allt jag ser upp till hos dig orkar jag inte ens skriva upp. Då är ju hela semestern över när jag är klar;)


Tussen, Robban, Adam, Emil, alla som hört av sig. Tack som fan för att ni finns, jag uppskattar det som fan.


Nu till det roliga. Rethymno, 35 grader, billig öl, snygga brudar. SKÅL!

/Alexander - In loving memory

På egen hand..

På egen hand..


fg

Hör av er när ni känner uppskattning igen..

ShadeARN^

Jag sitter här på jobbet och chillar med Lovisa på luren. Gårdagen var minst sagt hård. Åt först god mat och satt och lyssnade på musik med Manges kompisar. Skit pratades och en och annan öl slank ner. Vid 12 började det fylleringas till mig.

Först ut var Robin som var på väg till festernas fest i fyllans huvudstad, Järvsö. Han hade sänkt en 7:a bacardi lemon och hade rätt svårt att uttrycka sig. Han berättade om sitt triangeldrama men han kändes ändå ganska fartfylld i sitt uttryck. Han ringde fler gånger och fyllepratade men jag återkommer till det senare.

Nästa fyllesamtal kom från en skitfull Emil Hedman. Han hade fått fnatt och hade bestämt sig för att gå från Tallåsen till Bondarv. Men han kände sig bekväm eftersom han hade en dosa Ettan lös och 6öl som han skulle förtära på vägen.Varje gång han ringde så gick jag in i vardagsrummet där alla satt för att rapportera hur det gick för min fulla vän. Det kändes liksom som en bra film alltihop. Så fort jag kom in i vardagsrummet frågade folk hur det gick för Hallon-Emil. Haha. Jag lockade honom med en bjuden krogrunda om han gick hela vägen. Han var skittaggad och knäppte kort på varje skylt för att ge mig bevis på att han gick hela vägen. Hela kalaset slutade när Emil somnade vid vägkanten och vaknade upp när en skitfull kille i en pontiac skakade om honom. Han hade rullat ut mitt i vägen i sömnen. Tur at det finns fulla killar som hjälper till när man som mest behöver det. Så Emils krogrunda blåstes bort med vinden men jag har lovat honom ett tröstpris iaf.

Så alla som läser detta är automatiskt bjuden till mitt sultronställe nästa helg. BBQ, öl, musik och skönt häng låter som en skön melodi tycker jag.


Nu ska jag jobba. Kanske slänger in en liten update ikväll om jag inte är allt för utmattad. Hoppas din midsommar var minnesvärd.

/Askelhttp://youtube.com/watch?v=Bs7S4b1WPWo


Ljus i mörkret.

Nu jävlar har jag kommit igång med den här bloggjäveln:D

(00.13)
Sitter här och trycker i mig massa sjukt bra musik med ett leende på läpparna. Robin Andreassen. Att en sån söt liten prick kan göra mig så jävla gott av att bara prata lite. Fyfan, du ger mig verkligen hopp kompis.

Pratade med dig idag. Det känns sjukt bra att bara snacka allmänt liksom. Det känns som att vi fortfarande har så sjukt mycket gemensamt, fast det egentligen är helt tvärtom. Jag vet inte, allt med dig känns så jävla oförutsägbart. Allt känns nytt och spännande igen. Men jag vill inte vara _för_ på, du har ju ditt och jag har mitt nu. Men vafan. Jag ska försöka låta framtiden tala, som du brukar säga (fast i en liten omognare benämning;)). Men jag kan säga en sak; Jag _SKA_ ha små knoddar med dig. Med ditt vackra hår och ditt skimrande leende.

Inte nog med att Robin kom hem idag, Annicu trillade ju ner med planet från Spanien hon med. Fyfan vad skönt det var att bara kunna ringa henne igen. Min lilla räddare i nöden, det är du det.


(01.50)
Sitter nu här och letar jobb. Har skickat in lite ansökningar. Fan, det vore så jävla skönt att bara få ett svar av någon intresserad stackare. Det känns så jävla skönt när robin berättar om sitt jobb. Kliver upp 07.10. Tar mig en mackjävel och springer till bussen. Är på jobbet vid 07.50. Stämplar in och har inte ett skit att göra. Spelar pingis med arbetspolarna. Ah, äntligen något att göra. Installera om 19 datorer, SOVA! Fika, spela pingis. Surfa. Lunch, spela pingis. Installera om 19 datorer till. Fika, pingis. Färdigjobbat. Bussen hem.
Fyfan vilken klockren jävla jobbdag. Bara shredda runt och spela pingis. Robin har förmodligen det skönaste jobbet i världen. Att det sen verkar som att man är jättemogen när man har jobb och egen lägenhet är ju bara en bonus. Pricken över i:et hade varit om du hade haft kostym och portfölj inom jobbet. Fyfan vad coolt. Jag har alltid velat ha kostym inom jobbet.

Nä, nu måste jag sova. Ska upp tidigt imorrn. Jobba på midsommar. KANONKUL!

Trevlig midsommar alla glada människor som slipper jobba och kan supa som alla andra imorgon.

/En arg Askelander. - http://youtube.com/watch?v=fgq9i6Zg7AY

...

Sitter här för mig själv hemma i Järvsö och försöker få ut något vettigt av alla tankar som flödar i mitt huvud.
Jag har inte förstått det än, jag är osäker på om jag någonsin kommer att göra det. Hålet du lämnade i mitt hjärta när du försvann blir bara större och större. Ibland känns det som att man är över det men jag har förstått en sak. Man kommer aldrig komma över något, man får bara lättare att prata om det. För mig känns det här som ett dödsfall. Det är ju trots allt det viktigaste för mig som har försvunnit. Jag lever i hopp om att du snart kommer att förstå hur det egentligen ska vara, för jag kan verkligen inte ha fel. Det _SKA_ vara du och jag. Sen om det är det nu eller inte kan jag försöka leva med men jag vill verkligen få barn och åldras med dig. Jag kan verkligen inte se någon annan vid min sida hela livet.
Så fort jag ser något, upplever något eller vad fan som helst så blir jag påmind av dig, av det vi hade, av det jag har kvar. Om du någonsin kunde förstå hur mycket du betyder för mig, om det är möjligt att beskriva i någon form så tror jag att du kanske skulle förstå.
På ett sätt tror jag att det är bra att vi två inte är en nu. Jag önskar bara att det som är nu hade varit något annat. Men sålänge du är lycklig.
Jag åkte förbi ditt hus idag, huset vid den vackra sjön. Alla minnen vi (läs jag?) har därifrån kommer jag aldrig att glömma. Jag kommer aldrig glömma något som har med dig att göra.

Jag kommer aldrig glömma dig. Tack för allt du gjort och alla minnen du gett mig.



A. K. R, du är allt jag någonsin drömt om.



http://www.youtube.com/watch?v=u-sLgmHdTJo&feature=related


Jag vill egentligen inte posta det här men jag gör det ändå, orkar inte låtsas spela ett spel längre..

Thougts.

Jag vill bara visa att jag lever.. Har inte orkat skrivit bara..

http://youtube.com/watch?v=HpEHa5WitSM


RSS 2.0