alexanderfindikis

Sitter här för mig själv hemma i Järvsö och försöker få ut något vettigt av alla tankar som flödar i mitt huvud.
Jag har inte förstått det än, jag är osäker på om jag någonsin kommer att göra det. Hålet du lämnade i mitt hjärta när du försvann blir bara större och större. Ibland känns det som att man är över det men jag har förstått en sak. Man kommer aldrig komma över något, man får bara lättare att prata om det. För mig känns det här som ett dödsfall. Det är ju trots allt det viktigaste för mig som har försvunnit. Jag lever i hopp om att du snart kommer att förstå hur det egentligen ska vara, för jag kan verkligen inte ha fel. Det _SKA_ vara du och jag. Sen om det är det nu eller inte kan jag försöka leva med men jag vill verkligen få barn och åldras med dig. Jag kan verkligen inte se någon annan vid min sida hela livet.
Så fort jag ser något, upplever något eller vad fan som helst så blir jag påmind av dig, av det vi hade, av det jag har kvar. Om du någonsin kunde förstå hur mycket du betyder för mig, om det är möjligt att beskriva i någon form så tror jag att du kanske skulle förstå.
På ett sätt tror jag att det är bra att vi två inte är en nu. Jag önskar bara att det som är nu hade varit något annat. Men sålänge du är lycklig.
Jag åkte förbi ditt hus idag, huset vid den vackra sjön. Alla minnen vi (läs jag?) har därifrån kommer jag aldrig att glömma. Jag kommer aldrig glömma något som har med dig att göra.

Jag kommer aldrig glömma dig. Tack för allt du gjort och alla minnen du gett mig.



A. K. R, du är allt jag någonsin drömt om.



http://www.youtube.com/watch?v=u-sLgmHdTJo&feature=related


Jag vill egentligen inte posta det här men jag gör det ändå, orkar inte låtsas spela ett spel längre..