Update.
Jag vet, sorry. Jag uppdaterar fan aldrig bloggen längre. Ber om ursäkt för det.
Jag skriver nu för att få ur mig lite tankar, som vanligt. Det känns som att det hjälper litegrann att få ur sig allting. Att bara låta fingrarna dansa över tangentbordet och låta mina tankar bara välla ut i skriftlig form.
Ibland känns det som att du också har sånna här stunder ibland. Att hela ditt liv stannar upp och du börjar fundera vart det egentligen är påväg, och med vem det är påväg med. Jag hoppas du gör det iaf. Det skulle få mig att kännas mer mänsklig. Jag hoppas att du tänker på mig ibland, på oss. Jag önskar verkligen att du kunde visa det på något sätt. Att du saknar mig, om du nu gör det. Att du älskar den tiden vi har haft tillsammans och blickar fram på en framtida relation, som vänner eller något ännu större.
Ibland inspirerar du mig och ibland krossar du mig totalt.
/Alexander Fintikis - Trädet som blev ett frö igen..
Jag skriver nu för att få ur mig lite tankar, som vanligt. Det känns som att det hjälper litegrann att få ur sig allting. Att bara låta fingrarna dansa över tangentbordet och låta mina tankar bara välla ut i skriftlig form.
Ibland känns det som att du också har sånna här stunder ibland. Att hela ditt liv stannar upp och du börjar fundera vart det egentligen är påväg, och med vem det är påväg med. Jag hoppas du gör det iaf. Det skulle få mig att kännas mer mänsklig. Jag hoppas att du tänker på mig ibland, på oss. Jag önskar verkligen att du kunde visa det på något sätt. Att du saknar mig, om du nu gör det. Att du älskar den tiden vi har haft tillsammans och blickar fram på en framtida relation, som vänner eller något ännu större.
Ibland inspirerar du mig och ibland krossar du mig totalt.
/Alexander Fintikis - Trädet som blev ett frö igen..
Kommentarer
Trackback
